Lediga dagen, solen sken och allt var underbart! Laddad till tusen packades väskan med filt och lunch. Planen var att bege sej ut till någon äng vid tyresta by där jag och tjejerna skulle kunna spendera förmiddagen. Mina underbara svarta var som alltid med på noterna och med humöret på topp lämnade vi lägenheten. Missödena började redan efter någon km då mitt lokalsinne som vanligt lyste med sin frånvaro, och jag tog fel och hamnade ut mot dalarövägen i stället. Spelaroll tänkte jag även vägen ut mot dalarö har skog och ängar så vi traskade vidare. Efter ett antal km tänkte jag att jag skulle ringa Lina. Suck, då ät mobilen borta! Då har jag altså tappat den någonstan mellan att jag pratade med mamma ca 2 km tidigare i skogs terräng… Bara att vända och leta. Här får man för att man inte spårtränat med hundarna. Var har man Dollan när man behöver henne?! Är ganska säker på att hon skulle tagit och bakspårat oss om jag bad henne. Försökte med Keri men hon förstod så klart ingenting. Min söta tjej som alltid vill vara tillags blev väldigt frustrerad när hon inte förstod vad jag ville, lilla gumman. Eftersom vi inte gått på en bestämd stig utan hoppat lite mellan flera olika och bitvis gått i snår, insåg jag efter en halvtimme att den var omöjligt att hitta. Nu var inte humöret på topp längre.. Arg och irriterad över min egen klumpighet vände jag på klacken. Väl hemma när jag gick igenom hundarna hade Yes tillråga på allt fått en fästing! Som om jag behövde det med!! Ni sörläningar tycker jag är fjantig, jag vet, men jag kan inte hjälpa det jag avskyr dom!Bara tanken på att de kryper runt på mina älskade hundar, ush! 

Så har min lediga dag varit.. Fast jag och Keri avslutande dagen med en kvälls runda, kändes faktiskt riktigt bra, 9,8 km och varken benhinnor eller tår kronglar än så länge 🙂 Sommar kvällarna är helt klart bäst!

Om det nu skulle vara någon som vill ha tag i mej så är fackbook ett hett tips eftersom jag förnärvanande är aningens svår att nå på mobilen ;o)

//Guldet